Mongoliska drömmar byggs upp – Bakom kulisserna hos PMs välgörenhetsarbete

Published: 14/11/2018

PM-Internationals partner World Vision har arbetat i Mongoliet i nästan 12 år. Ett av områdesprogrammen – Zuunkharaa – är nu i sista fasen. Detta betyder att World Vision kommer att börja lämna över ansvaret till samhället och myndigheterna. Detta var anledning nog för PMs välgörenhetsambassadör Vicki Sorg att se hur långt regionen kommit. I november tog en 12-timmar lång flygresa henne från Luxemburg till Mongoliets huvudstad, Ulan Bator. Precis som under hennes tidigare resor till Kambodja, Indonesien, Ghana och Indien, mötte hon fadderbarnen och deras familjer. Hon besökte också projekt som, tillsammans med World Vision, PM-Internationals business-partners och kunder bidragit till genom att konsumera och sälja våra FitLine-produkter.

Varmt välkomna till det blå himmelens land

Efter att ha kört 5 timmar genom Mongoliets svepande landskap kom Vicki och Juliana Goessmann (World Vision Tyskland) fram till ett nomadiskt boskapsläger nära berget Noyon Uul i norra delen av landet. Samhällsledaren av det nomadiska lägret, Batsukh, och familjen Loosoi väntade på dem. Vissa hade klätt sig i traditionella färgglada dräkter och en del hade klätt sig i normala kläder. Barnen välkomnade Vicki och Juliana enligt mongolisk tradition med färsk komjölk och fermenterad hästmjölk (en typ av öl, en speciell dryck för gäster då hästar är en väldigt viktig del av deras kultur) inne i deras ger (ett runt tält).

Där hjälp behövs som mest

När folk i fattiga områden har affärsidéer fattas de ofta startkapital och kunnande. Det är därför World Vision stödjer spargrupper av mindre entreprenörer, som tillsammans får mikrolån, träning och kan bygga deras egen existens, så som små hantverksföretag.

En familj fick, till exempel en symaskin från World Vision. Genom att samarbete med en lokal handsktillverkare, kunde föräldrarna använda stödet effektivt för att säkra sin familjs inkomst. De spenderar sina pengar på, bland annat, sina barns välmående. Deras dotter Nanda har varit ett av PMs fadderbarn under de senaste två åren. Blyg men stolt visar hon upp för Vicki, en vägg full av medaljer som hon vunnit på idrottstävlingar som hon kunnat deltaga i tack vare hennes familjs finansiella oberoende. Idag är hon 17 år, på väg att ta studenten och snart vuxen. Hon har sina framtidsplaner klara. Hon kommer flytta till Ulan Bator och studera på universitetet för att bli polis.

Utbildning är nyckeln

På tal om utbildning: det är ett annat område som World Vision Mongoliet investerar i. För att även då utbildning är obligatorisk, är skolor och förskolor i Mongoliets städer ofta överfulla. Stora delar av de lantliga områdena saknar helt lämpliga faciliteter. För att kunna gå i skolan behöver barn i de lantliga områdena bo hela året i skolan, och kan endast komma hem och träffa sin familj under loven. Vicki och Juliana fick möjligheten att besöka en skola i Mandal-distriktet. Fritidsklubbar (konst och hantverk, engelska och självförsvar), finansierade med pengar från fadderskap, förbereder barnen för det vardagliga livet och främjar deras individuella kreativitet. Projekt som dessa är naturligtvis inte endast för fadderbarn, utan finns för den stora massan.

”Självklart pratar vi alltid om antalet fadderbarn vi har, men det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är barnen i sig som drar nytta av World Visions projekt, utan hela regioner och samhällen. Det är detta som verkligen gör en skillnad. Det är fantastiskt att se gång på gång hur många hjärtan vår kärlek vidrör,” säger Vicki.

En resa utan slut

Den mest inspirerande historien från denna resa, kommer utan tvekan från en lokalt anställd hos World Vision. Otgonkhuu, även kallad Bombi, följde Vicki och Juliana, och tog bilder under hela tiden. Han är 29 år gammal och har arbetat med World Vision i sex år. Han var tidigare ett av deras fadderbarn. I 10 år tog han nytta av deras hälso- och utbildningsprojekt, som förändrade hans liv för alltid. Som vuxen tog han beslutet att vara en del av byggandet av en ljusare framtid och bidra till hans samhälle. Han själv är nu fadder till en 6-årig pojke, som av en slump har samma namn och ser också till och med lite ut som honom. Bombi säger:

”Fadderskapet slutade inte när jag blev 18. Det fortsätter i mitt hjärta genom att jag fått vara med om denna upplevelsen. Det har inspirerat mig att själv bidra till mitt samhälle genom att bli en del av World Vision och bli fadder till barn som fortfarande har denna resa framför sig.”

Impressions from Indonesia:

Impressions from Ghana: